fick ett halsband med ett hjärta av pappa
Den här dagen kommer jag aldrig aldrig att glömma.
detta fält måste fyllas i
idag var en sån dag när jag hade ont i magen och grät och grät och grät. Svimmade i köket och blev fick mat och päronsaft på bricka i soffan. Imorogn blir en jätteläskig dag: jag ska träffa läkare och specialister som alla sagt att jag verkligen borde träffa i flera år. Ser så mycket fram emot att åka till berlin med dem jag älskar mest och strunta i allt som får mig att gråta.
beroenden
Jag må ha slutat röka, dricka så mycket kaffe och äta så mycket godis år 2011, men jag har utvecklat två andra beroenden. För det första har jag efter asienresan i vintras blivit beroende av resor. Hur mycket det skulle kosta att flyga/åka tåg hit och dit, vad de bästa cefeerna heter i den och den staden och vilka museer man inte får missa. Jag har tillocmed blivit medlem på reseforum.se där man bara tipsar varanda om just resor. Drömmarna just nu (utom berlin om två veckor) är moskva, brasilen, köpehamn i sommar och japan.
Det andra, kanske tillochmed det tyngsta är mitt beroende av tradera och blocket. Deras appar är kanske några av mina mest använda och jag går in via datorn säkerligen tre gånger om dagen. Hermes clic clac, en chokladbrun mulberry alexa, lila dr martens och en fin acneklänning letar jag efter till bästa pris och skick just nu. Tanken på att hitta den perfekta annonsen gör mig knäsvag.
Att frossa i dyra saker över internet ger mig lite dåligt samvete (jag går ju på globala hallå) men jag tror ändå att det är bättre än att slarva med kroppen. Åtminstone sa jympajonna det.
puss
du får passa dig som satan
Jag kan inte sätta ord på något men hela tiden känns det som jag ska gå i bitar och det är svårt att andas varje morgon. Jag tror att jag reder ut ungefär hela mitt liv just nu och det känns såklart. Att jag saknar att skriva här har jag iallafall insett så hejhejhejhejhejhejehejhejehejehejehejehejhejehejj, lägett???"!?!?!?!?
if love is just a game, then how come it's no fun
saknar skåne, jätteförstående ögon och de där plingandena på de föraktade facebookchatten som får magen att hoppa och spritta till lite.
gnällknäpp
Min blogg är ju helt fruktansvärd just nu, ett meadly av gnäll, brekräftelse och försökt till något att kalla kreativt skapande. Fy fan vad det här suger
att jag idag även fått redan på ett skönt matteomprov, blivit kallad till skolläkaren för att prata om jobbiga saker, haft gråtångest över allt skolarbete jag inte gjort och insett att jag fortfarande suger på löpning gjorde inte allt bättre
trots nya rosa shorts vill jag bara droppa död
som alltid
försöker öva mig i tystnad och vara självande, det går pinsamt dåligt
skrattgråta
När andra säger att de skrattgråter, pratar de om att skratta så att tårarna rinner eller börjar fnissa när de gråter. När jag skrattgråter, är det en helt egen företelse. Ett eget verb. Jag skrattar och ler, med tårar rinnande nerför kinderna och yttersta mungiporna ner. Ljudet går inte att skilja mellan hulkande och gapskratt. Det går absolut inte att avgöra vilket av dem det lutar åt och det brukar göra folk lite förvirrade om de får skratta med eller ej.
Gör det gärna. Skrattgråtet är ju trots allt mitt pms:s finalnummer of all times.
norweigan wood
Jag har läst min fjärde Haruki Murakami bok och blivit lite besatt av tanken på att åka till Tokyo. Som ett svar på det hoppar kontinentplattorna runt lite och förstör. typiska värld
hjärtans dag
När jag på allahjärtansdagsnatten låg där och stirrade på min favoritrökelse, som långsamt blev guldglittrig aska, insåg jag att det inte var dig jag saknade längre. Jag lämnar det åt någon annan nu.
but why
Det är något himla bra med er läsare. Så fort jag tänker att nu har ni nog blivit färre ett tag, undra om något är fel- så strömmar ni till igen. Från ingenstans och nästan som om ni läst mina tankar. Några veckor senare tänker jag att kommentarerna verkar ha upphört och dunstat bort, och blir lite irriterad. Och dagen efter får jag en hel drös, som om ni hört exakt vad jag tänkte.
Era telepatiska förmågor verkar dock ha försämrats på senaste tiden. Kanske beror det på snöstormen, kanske på att alla hjärtans dag (ångest 2.0) kommer närmare, vad vet jag. Telepatin är död hur som helst. För även om ni sakta och säkert har blivit fler så hör jag inget av er. Inga små finurliga uttalanden, lolanden eller frågor dyker upp under 'kommentarer' knappen.
Jag hoppas att telepatin ger med sig och kanske återvänder till era små kroppar lagom till våren, men sålänge kan ni väll skriva en helig vanliga kommentar emellanåt.
Tack
aldrig lär jag mig
Jag är på himla trött på att jag aldrig ska kunna försöka komma i form och få bra vanor, utan att mat och träning och vikt ska fylla hela mitt huvud. Jag vill vara nöjd med att träna tre gånger i veckan och jag vill äta utan att tänka på kalorier och tallriksmodeller. Aldrig blir jag nöjd och aldrig lär jag mig.
det är inte du, det är jag
Det känns i varenda nerv i kroppen och varenda cell i hjärnan att jag inte vara ensam på väldigtväldigt länge. I Vietnam var jag med min familj eller andra människor varje sekund. Utan att överdriva, jag var knappt på toaletten ifred. Väl hemma kastade jag mig över mina kompisar och var med dem nästan varje sekund.
Den här veckan har jag varit ovanligt grinig och oresonlig och knappt trivts med något. Igår kom jag på att det nog beror på att den svenska tråkmåns-vara-ifred-genen är mycket otillfredsställd. Därav sitter jag ikväll på mitt rum och hittar skolor jag ska läsa på sen, städer att flytta till och tavlor att spika upp på egna lägenhetsväggar (men det tar vi senare). Med dörren stängd och mobilen i andra änden huset. Och herre gudars vad skönt det är att vara själv och ifred!
ett helthelt år
Jag tänkte göra en bloggig sammanfattning, ja. Tre bilder per månad, lite kort sådär.
Januari:
Vi fick våran katt olle på nyårsafton, en trasig hittekatt som inte vågade komma nära på två hela veckor. Nu attackgosar han hela tiden. Jag fikade en massa, för det var det man orkade i kylan. På bilden med Frida tex. Vi gjorde piroger och var i Siris mormors hus och jag var klädd i rött, vitt och svart helahela tiden. Och läppstift.
Februari:
Februari var lite upp och ner. Ganska jobbig mest, med kalas som slutade fel och sånt. Men kentkonserterna och världens bästa ledaröversovning hos frida gjorde det bättre. Och mina två klänningar där ovan. Jag gick i klänning och kjol konstant.
Mars:
I mars blev det lite ljust på mornarna och allt kändes lite bättre. Festligheter var det också tydligt, i mitt och andras hus och så på knast. Jag gick utan jacka en dag och höll på att dö av glädje och tränade massor.
April:
Jag hade bara ett eller två par strumpbyxor, fika utomhus fast det var lite kyligt och älskade Vendela blev 17 och fick paket. Jag var på världens bästa skidresa i Italienska alperna också, åh det var så bra.
Maj:
Jättevarmt och jättelite kläder, här i barnvaktsbarnens kök. Jag fixade med kyrkan, parkhänge, kalasade (här Siris mad men fest), pluggade, jobbade 2 dagar i veckan och stressade ihäl mig i våryran. En långhelg var jag ensam och vi hade det så bra.
Juni:
Så mycket stress innan lovet, sen hade Maxi klassfest som slutade halvbra, och jag var på teddybears. Sen åkte jag på läger och var konfaledare och det var det sista jag ville göra innan, men det var så himla mysigt. Gudars vad jag kommer sakna att inte åka på läger i sommar. Sen var det peace and love (klaras bild) och det var varm och skitkul men omstänndigt och jag träffade victor och sov typ nio timmar på fem nätter.
Juli:
Kom hem och hade picknick med fina Linn och Rebecca på en kyrkogård och var på skansen med Gustav. Åkte till vår gård i Skåne flera veckor och bara vilade. Sen trippade och jag Rebecca till Köpehamn och sen till emmaboda!
Augusti:
Emmaboda var bland det roligaste på länge, vi hade bästa teamet. inget drama, bara kul och lockiga pojkar. Sen var jag en återhämtningsvecka i skåne igen. Väl hemma delade jag 90säng och balkong med Victor, parkhänge och cafehänge och festhänge med mina vänner jag inte träffat på megalänge mest jämt och var aldrig hemma. Sen började skolan och jag träffade alla och blev så glad, konfimerade konfirmanderna och vinkade adjö.
Spetember:
Jag var förskyld massa och ganska ledsen. Var i bromma med rebex som inte lät mig ligga hemma och dö längre. Vi fick vår hundvalp, Svea, också! Gud vad söt hon var.
Oktober:
Allt var stabilt menlite hösttungt. Var med Gustav massor, åt brunch med bästisar och fotade en serie. Och plugga massor av krlek i skolan nr jag hatade det en del då.
November:
November brukar vara min hatmånad men denna var bäst! Vi kalasade hela tiden, hos hanna, hedvig, klara, max och fanny och grejer. Jag och rebecca var chilenska byggarbetare på brommamaskerad och på höstlovet var vi ute och avslutade varje kväll med chips och whale wars i hennes säng. Blek och glad var jag.
December:
Jag framkallde foton och dog av sommarlängtan. Köpte presenkortkläder och pluggade mig igenom varje dag. Lite julpyssel hos mormor han jag med. Jag har varit himla mycket hos mormor alltså.
Och december är ju inte slut när jag skriver det här, men nu åker jag ju imorgon så så är det. Ett väldigt bra år har det varit, tack 2010!
sierra leone ni är fan inte bra på nått
Här sitter jag i min nya säng i min nya myströja och hatar vårt Afrikaprojekt. Afrika suger på allt. Jag jobbar med landet Sierra Leone som inte har det så jävla chill. Sierra Leone har tex:
-BNP på 894 (dvs så många dollar som varje individ omsätter i varor och tjänster under ett år)
- 192 av 1000 0-5åringar dör.
-Kvinnor går ca 1,3 år i skolan, männen 2,9
-2008 var landets totala skatteintäkter ca 80 000 dollar
-en halv miljon unga människor försöker försörja sig på att smuggla diamanter (vilket staten redan gör)
- 2/3 av befolkningen lever i extrem fattigdom (dvs feta 1 dollar om dagen)
- ca 1,5 miljoner människor lever i slumområden och kåkstäder bara utanför huvudstaden
-ingen formell arbetsmarknad
-massor av barnsoldater som revolutionsfronter RUF tvångsvärvar och som våldtar och stjäl från civila för att inte bli dödade av RUF
-60 % arbetslöshet
-medellivslängd på rejäla 48 år.
Därför hatar jag Afrika och Sierra Leone och hela världen just nu. För att jag inte kan förstå hur ett land kan ha det så jävla sämst.
vinter
Vinterrusket är här.
Vintersömningheten slår till.
Vintermörkret startat tidigt igen.
Vinterhuden och vinterexemen har börjat.
Vinterblekheten har infunnit sig.
Och vintersnön är på ingång.
Ändå är inte mitt hjärta tungt och trött. Mina fötter släpar inte över den frostiga trottoaren. Ändå är inte kroppen tung och orkelös, eller alla tankar vintermörkar. Mitt hjärta är lättare än på länge, fötterna studdsar, kroppen orkar och tankarna svävar i ljusare banor. Det är nog första gången det händer mig under vinterhalvåret, kanske är det för att det känns som om jag har hittat så rätt, kanske för att jag är äntlgen är nöjd med min vardag, kanske för att jag har en klar framtid att drömma om, kanske för att jag åker till 30 grader värme om exakt en månad. Vinterfint känns det iallafall.
möjligheten att låtsas som om det regnar
facebook, bloggar, tumblr och allt sådant har en sådan underbar finess: man kan ta bort något töntigt eller halvdannt man skrivigt. Fjantiga skämt ifrån längsen eller något som kanske inte riktigt hamnade i god jord, eller bara en liten fras som ingen fann tillräckligt finurlig att ens kommentera, kan nu raderas och inte existera längre. Sen så är jag fullt medveten om att allt sparas på internet tjolahoppblabla men möjligheten att åtminstone låtsas att detdär aldrig sades har man åtminstone. Då jag är lite för pratsam i vanliga fall och lätt kan säga saker som blir lite fel, tycker att det är magnifikt att kunna ända sig, klicka på en knapp och så poff, syns det inte mer eller kan omformuleras till det bättre. Ett såpass bra påhitt att jag för tillfället närmast håller på att radera hela min facebook profil.
nu ska jag klappa min krassliga katt, tjarååå
helt oki
Just nu skulle jag vilja ligga här.
Och klappa på en sån här.
På väggen skulle den här fina hänga.
Utanför skulle det se ut såhär. Och jag skulle inte behöva göra någonting. Eventuellt äta lite sånthär om jag skulle ha lust:
Och det skulle inte alls vara slut på lovet och skola imorgon, det skulle inte finnas saker som matte b, utvecklingssamtal och pengaroro. Jag skulle inte ligga i en för liten säng i ett superrörigt rum med en liten katt med superinfekterad tass och feber i en korg brevid sängen. Jag skulle bara pussa på en frisk katt i en stor och skön säng och inte göra något alls.
Trotts denna obligatoriska gnutta söndags och efter lovet ångest så har jag haft ett magnifikt lov må jag säga. På återseende!
brommis
lars, va har du varit hela vårt liv????
topp tre ångestmat
1. Salta pinnar
2. pizzastrut
3. energidryck
puss linnea och rebecca
