det är inte du, det är jag
Det känns i varenda nerv i kroppen och varenda cell i hjärnan att jag inte vara ensam på väldigtväldigt länge. I Vietnam var jag med min familj eller andra människor varje sekund. Utan att överdriva, jag var knappt på toaletten ifred. Väl hemma kastade jag mig över mina kompisar och var med dem nästan varje sekund.
Den här veckan har jag varit ovanligt grinig och oresonlig och knappt trivts med något. Igår kom jag på att det nog beror på att den svenska tråkmåns-vara-ifred-genen är mycket otillfredsställd. Därav sitter jag ikväll på mitt rum och hittar skolor jag ska läsa på sen, städer att flytta till och tavlor att spika upp på egna lägenhetsväggar (men det tar vi senare). Med dörren stängd och mobilen i andra änden huset. Och herre gudars vad skönt det är att vara själv och ifred!
Kommentarer
Postat av: wefwfrwffr
Åh! Att isolera sig själv är det bästa som finns ibland!
Trackback
