but why

Det är något himla bra med er läsare. Så fort jag tänker att nu har ni nog blivit färre ett tag, undra om något är fel- så strömmar ni till igen. Från ingenstans och nästan som om ni läst mina tankar. Några veckor senare tänker jag att kommentarerna verkar ha upphört och dunstat bort, och blir lite irriterad. Och dagen efter får jag en hel drös, som om ni hört exakt vad jag tänkte.
Era telepatiska förmågor verkar dock ha försämrats på senaste tiden. Kanske beror det på snöstormen, kanske på att alla hjärtans dag (ångest 2.0) kommer närmare, vad vet jag. Telepatin är död hur som helst. För även om ni sakta och säkert har blivit fler så hör jag inget av er. Inga små finurliga uttalanden, lolanden eller frågor dyker upp under 'kommentarer' knappen.
Jag hoppas att telepatin ger med sig och kanske återvänder till era små kroppar lagom till våren, men sålänge kan ni väll skriva en helig vanliga kommentar emellanåt.
Tack

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0