-

Jag vill göra något helt nytt, oväntat och spännande. Och ha hennes örhängen och halsband med för den delen.

Den här veckan har jag varit ovanligt grinig och oresonlig och knappt trivts med något. Igår kom jag på att det nog beror på att den svenska tråkmåns-vara-ifred-genen är mycket otillfredsställd. Därav sitter jag ikväll på mitt rum och hittar skolor jag ska läsa på sen, städer att flytta till och tavlor att spika upp på egna lägenhetsväggar (men det tar vi senare). Med dörren stängd och mobilen i andra änden huset. Och herre gudars vad skönt det är att vara själv och ifred!

Idag åt jag och klara bakelser på vetekatten och pratade om vänner, att känna sig ensam och vikten av att planera pengar. På vägen dit såg jag en isbjörnslampa i en leksaksaffär och den måste jag nog köpa innan jag planerar mina pengar tror jag. Jag passade på att köpa lite kläder på monki innan också.

En stor svart blus/klänning i något tunt material med massa spets på bröstet och ryggen.

En minst lika stor luddig svart tröja.

Och åhåhåhåhååhåhåhåhåh- världens finaste skor. Det syns ju inte så bra i min webbkamera med de är svarta med platå och silverspännen. Dessa små skor skulle ha kommit in i juli. Hela augusti var jag inne på monki och frågade efter dem, och de sa gång på gång att de var problem i fabriken. Tror att jag var där säkert 15 gånger under augusti och september. De kom inte in förens i november, då jag var superpank. Och idag, äntligen, sista paret i min storlek dessutom!!!

Godnatt.

Jag har mina två favoritlakan, fyra kuddar och två täcken just nu. Och min lavalama börjar, efter fyra månader, äntligen smälta lite. På vintern måste man helt enkelt.

Jag är hos hanna, är superdödstrött och saknar min sidecut. lite.

Gustav kom förbi och vi pratade om att äta hormoner. Ett dagenefterpiller är som 50 p-piller. Tänk vilka humörsvängningar då asså, sa han. Jag tänkte lite att sån är jag nog jämt.

På fest är jag den som pratar helt utan stop, jag kan spinna vidare på vad som helst och hämtar aldrig andan. Mina kompisar kan behöva stöta till mig i sidan och sätta finget för läpparna för att jag ska inse att jag pratat oavbrutet i minst sju minuter. Mystisk är nog det sista jag skulle kunna beskrivas med.

Det är inte för att jag älskar att höra min röst, tycker att jag är hemskt rolig eller vill ha allt planerat i förväg och avskyr spontaneitet. Tvärt om. Det hela bottnar i att jag tycker att detdär tomrummet, det tysta, okontrollerade, svajade mörkret som på något sett är verkligheten, är fruktansvärt obehagligt. När jag var liten trodde jag att jag skulle drunkna där hela tiden. Ju äldre jag blivit desto större kontroll har jag över det tysta och diffusa. Genom att prata tills ingen vill lyssna och rita matscheman, tillexempel.

Alltihop syns hemskt tydligt i allt jag ritar. Inte någonstans är det vitt och tomt och tyst. Ingenstans är färgen utsmetad och konturerna otydliga. Aldrig. Svart bläckpenna i kanten och en helt jämn balans mellan allt. Pratsamt och kontrollerat.

Om jag någon gång ska bli en helt balanserad och lycklig människa tror jag dock att det är just dethär tomrummet jag behöver dyka ner i och vänja mig att simma i. Lära mig att lita på människor och ge dem plats att prata. Lita på att livet svajar vidare utan att jag måste skriva upp allt. Kladda med färg och kol utan något alls i huvudet. Sluta vara rädd för livet, tystnaden och verkligheten. Någon gång.

nu hr jag tre i varje öra och det gör fortfarande skitont och jag har inte kunna sova. ikväll ska jag jobba fekkefekkespåraspåra

tröja- stadsmissionen

halsband- snö

läppstift- elizabeth arden

Igår var jag med mina bästisar hos vendela. Hon var sjuk och jag hade massa jetlag och jag var så glada att se dem. Vi var trötta på vintern och varadagen och bokade biljetter till Berlin lite sådär. På kristihimmelfärd åker vi och bor mitt i kreuzberg i fyra dagar och ha det bäst.

Jag är hemma i meterhög snö och minusgrader igen, ja. Tyvärr har min blogg varit hemskt konstigt, precis som att komma tillbaka till skolan igen. Jag lovar att det ska bli lite ordning här nu, med gabbis hjälp tänkte jag snygga till och städa upp. Nu ska jag till vendela, adjö!