men så, tre veckor senare
Det tog tre veckor. Tre veckor av dålig sömn, orkelöshet och en tung kropp. Av ett hjärta som var så tungt att allt bara blev tomt. Tre veckor av överygelse om att såhär förblir det. Jag förblir ganska glad på utsidan, jag träffar vänner och dricker kaffe, jag dansar längs gatorna och jag skämtar. Allt som vanligt. Men inuti kommer jag förbli alldeles tom och tyngd av övertygelsen att jag kommer dö. Dö utan att knappt ha gråtit och helt utan mening. Överkörd, förgiftad, cancersjuk, skjuten eller bara alldeles för tom och ledsen för att kroppen skulle orka fortsätta. Hjärtat skulle inte orka fortsätta slå i det där jävla tomrummet och aldrig försvinner.
Tre hela veckor av undran över när, när 17 skulle jag bli ledsen? När skulle jag gråta utan slut, när skulle jag snörvla mig igen frukost, skolraster, dusch, kvällsromenader och konserter? När skulle jag ha konstant röda ögon och bara vilja krypa ihop och hulka? När skulle faktumet att tåget var försenat, avokadon slut eller ipodbatteriet lågt få tårarna att spruta? I tre hela veckor var jag tom och undrade varför, varför blev det alrig så? Så som det blir när man blivit lämnad?
Men så. Så blev det idag, ungefär tre veckor senare. Efter en kväll då jag berätttat om att jag trodde att jag skulle dö för att allt är åt helvete igetligen för en vän, efter en panikattack på Tcentralen, började det. Tårarna började äntilgen rinna. Utan slut. Tomheten, det där jävla tunga tomrummet i hela bröstkorgen, blev äntligen fyllt med saknad och sorg. Äntligen hulkar jag över varendea rad jag läser, över varenda låt jag hör, över att tandkrämen är slut och min favorittröja är smutsig.
Det låter kanske superknasigt, men jag välkomnar det och bara gråter och ligger under duntäcket. För jag är så lättade över att ihålighten äntligen får luftas lite. De där tre jävla veckorna är slut och jag ligger hemma en lördag och bara gråter. Ledsen, sorgesam och ångestladdad, men också lättad.
Kommentarer
Postat av: siri
älskling jag finns här för dig om du vill mucka gräl, gråta med, skratta med, MULLA med, äta med, pussas och kramas med. vad som helst.
Postat av: klara
du vet var jag bor
Postat av: linnea
snuttar<3
Postat av: hanna
Det du skrev om kärlek var så fint. Jag har en sån spellista, men jag vill knappt öppna den längre. Det du skriver ovan är baksidan med mjuka kinder, läppar som möts och hjärtan som klapprar. Till slut blir man ledsen, ensam och ännu lite ledsnare. Det kommer dagar när en blir till två. Då man kan gråta över att brödet är slut hemma, eller att man slår i tån i dörren. Baksidan alltså..
Nu fick du en liten bok av mig här också, jahapp varsegod! :)
Trackback
