politikvelan
imorgon går jag på mitt sista möte med miljöpartiet. jag har länge funderat fram och tillbaka och kommit fram till att vi inte fungerar lika bra ihop som jag hoppades. nu blir det andra bullar, kärleken är röd kamrater!
"Allt jag kan hoppas på är att majoriteten av det svenska folket röstar som jag. För annars blir det 4 år till med en värphöna på LSD, en skojfarbror som stirrar på djur, en militär som vill förvandla skolan till Guantanamo och killen från de tre vännerna och Jerry." hittat på fina krullis blogg
JAG VILL
jag vill vara mer politiskt aktiv
jag vill ha snyggt och färgglatt hår
jag vill träna
jag vill ha ett jobb
jag vill skriva revolutionerande texter
jag vill ta vara på varenda vän
jag vill träffa massa nya människor
jag vill ta ställning till allt
jag vill sluta konsumera så mycket
jag vill dock ha en massa nya saker
jag vill rita en massa och jättefint
jag vill hjälpa
jag vill klara allt
jag vill rädda världen
tjoho nu kör vi
alltså, gustav och vendela gör allt bättre<3
"jag tänker fortfarande på en gullig hundvalp när linnea är linnea. en sån som är lite dålig på att hålla balansen när den springer fram för att hälsa"
"SOM EN HUND, WHAT? Som en liten söt kattunge i sina bästa dag glider du runt i klaras snabba skor på golvet!"
inte på långa vägar
det svider sådär igen, kliar och värker. Bultar lite och sticks. Kroppen. Allt. Lyckad skoltid slutade under dubbla täcken och jag vet inget längre. Allt gör jätteont fast det inte spelar någon roll igentligen, ingenting spelar någon roll. Allt är på låtsat och på riktigt, upp och ner och ut och in. Jag orkar, vill och förmår allt och ingenting. Känslan av att spilla bort sin gyllene ungdom som var här förra hösten med är på ingång. Den bultar, kliar och stick- allt samtidigt
MEN BACKARRÅÅH JIMMIE
Jag ska snart skriva vanliga saker och visa vanliga bilder om mitt lilla liv. Just nu går jag dock runt i landet dålig sätmning och är lite gråtfärdig hela tiden. Att stå och skrika INGA RASISTER PÅ VÅRA GATOR med 5000 andra vettiga själar fick dock hjärtat att lätta lite.
puss sålänge
FML
Är det ett sånt här samhälle vi ska ha? Iskallt och rasistiskt? Jag trodde bättre om det svenska folket alltså... fml
FÖR HELA SVERIGE
Jag är så nervös inför valet att jag inte kan koncentrera mig på något annat. Önskedrömmar om en rödgrön regering med feministiskt intiativ till makten varvas med extremt ont i magen vid tanken på en självisk och konservativ regering eller ett omänkligt och rasistiskt parti som ska bestämma över oss.
Jag vill bara uppmana er (om det nu finns några myndiga här?) att rösta för ett samhälle som tar hand om klimatet och varandra. Lite mer pengar i fickan till de rika, lägre skatter eller privatisering får inte komma till på bekostnad av solidaritet, jämnställdhet och rättvisa.
Politik handlar inte om vilken politiker som har vilken bakgrund eller hur just du kan få mest pengar. Det handlar om att bygga ett samhälle vars grund är osjälviskhet och medmänsklighet.
Konservativ 1800talsskola, ett kraschat klimat och barnslig själviskhet eller ett grönt, ansvarsfullt och jämnställt Sverige? Ja, idag är det upp till kamp. Rösta med ett osjälviskt hjärta nu, fina ni. Jag hoppas
bra med hösten ehhh
-rostade mackor med nutella
-alla dessa krämer mot exemen luktar oftast gott iallafall
-film och popcorn under dubbla täcken
-varm choklad, eller te med honung
-dubbla strumpyxor och stockade koftor blir äntligen okej (jag är nämnligen jättefrussen året om)
-regnlockig lugg
-tegan and sara, beirut och annat fint kommer till sin rätt
-sträckläsa iförd morgonrock
-katterna kryper in under täcket och gosar för att det är varmare där
-okej att ligga i sängen i flera dyng och bara äta linssoppa
adjö då, wilmer
I januari det här året började en ny tjej i min klass. Wilma Isenborg hette hon och jag tyckte om henne ända från början. Och jag fortsatte tycka om henne också, ju längre vi satt i samma klassrum framför likadana macbooks varje dag. Hon är till exempel
väldigt klok
kommer med hemsk goda råd
lyssnar bra dessutom, kanske därför hon kan ge sånna smarta råd
kan läsa av en stämning himla bra
kan konsten att formulera sig otrolig målade och träffsäkert
lyssnar inte heller alltid på den koolaste musiken och ser de konstnärligaste filmerna bara för attutan diggar både mean girls och sexy birch
hon orkar dra med mig på upptåg trots min odräglighet
förstår när saker är pinigt
och bär en stor rosa päls
Hon är en himla fin tjej helt enkelt, men nu är det så att hon ska byta klass igen. Denna gång skola också, hela vägen till södra latin ska hon för att få lite mer struktur. Förhoppningsvis och säkerligen kommer hon att få det utmärkt, men globala kommer inte att vara samma sak längre. Att löka framför facebook instållet för att plugga, stå ute i kylan, sno kaffe ur kafeterian och spana på treor kommer helt enkelt att tappa lite av sin glans. Förskräckligt känns det, men så är det ibland, antar jag. Så du wilma, ha det på kult på södra latin och hoppas vi ses snart igen!
men så, tre veckor senare
Det tog tre veckor. Tre veckor av dålig sömn, orkelöshet och en tung kropp. Av ett hjärta som var så tungt att allt bara blev tomt. Tre veckor av överygelse om att såhär förblir det. Jag förblir ganska glad på utsidan, jag träffar vänner och dricker kaffe, jag dansar längs gatorna och jag skämtar. Allt som vanligt. Men inuti kommer jag förbli alldeles tom och tyngd av övertygelsen att jag kommer dö. Dö utan att knappt ha gråtit och helt utan mening. Överkörd, förgiftad, cancersjuk, skjuten eller bara alldeles för tom och ledsen för att kroppen skulle orka fortsätta. Hjärtat skulle inte orka fortsätta slå i det där jävla tomrummet och aldrig försvinner.
Tre hela veckor av undran över när, när 17 skulle jag bli ledsen? När skulle jag gråta utan slut, när skulle jag snörvla mig igen frukost, skolraster, dusch, kvällsromenader och konserter? När skulle jag ha konstant röda ögon och bara vilja krypa ihop och hulka? När skulle faktumet att tåget var försenat, avokadon slut eller ipodbatteriet lågt få tårarna att spruta? I tre hela veckor var jag tom och undrade varför, varför blev det alrig så? Så som det blir när man blivit lämnad?
Men så. Så blev det idag, ungefär tre veckor senare. Efter en kväll då jag berätttat om att jag trodde att jag skulle dö för att allt är åt helvete igetligen för en vän, efter en panikattack på Tcentralen, började det. Tårarna började äntilgen rinna. Utan slut. Tomheten, det där jävla tunga tomrummet i hela bröstkorgen, blev äntligen fyllt med saknad och sorg. Äntligen hulkar jag över varendea rad jag läser, över varenda låt jag hör, över att tandkrämen är slut och min favorittröja är smutsig.
Det låter kanske superknasigt, men jag välkomnar det och bara gråter och ligger under duntäcket. För jag är så lättade över att ihålighten äntligen får luftas lite. De där tre jävla veckorna är slut och jag ligger hemma en lördag och bara gråter. Ledsen, sorgesam och ångestladdad, men också lättad.
ge oss mening
Stora vintergator
tusen minjoner solar
brinner som eldflammor
i den oändliga rymden
vår lilla jord
är lite lätt att se
du vår Herre som skapat allt
Ge oss mening
Jorden är din pärla
så skimrande vacker
Hav och böljande slätter
och stupande berg
men faror hotar
från rymden och oss
därför ber vi fig skydda vårt hem
Ge oss mening
Mina konfisars bönsång, har jag för mig gick ungefär såhär. Ni ska få veta vad jag har gjort de senaste dagarna ikväll, lovis
snällis?
Jag vill vara en kattunge som gosar med en vit häst. Då hade jag kanske inte
lyssnat på min sorligaste och smörigaste spellista om och om igen
klamrat mig fast vid vardagen så hårt jag kan
pendlat mellan att vara heldeppig och tyst
och att låtsas som ingenting och bara hålla låda och spexa
trycka handen mot hjärtat varje kväll för att veta att jag inte ska dö
vara totalt orkelös
inte kunna gråta på hela veckan
för att stirra tomt framför mig på pendelatåget
och på perrongen bli frågad om jag är ledsen av en dam,
som jag ser röker gula blend
och gråta hela vägen hem
dagens bra
att mina vänner är världens finaste
att de skickar mig spellistor som de lagt ner jättemycket tid på
att de stämmer små möten för att prata om jag vill
att de säger att det är okej att inte orka prata och äter potatis med mig istället
att de säger upp planer för att ses för att jag inte vill vara själv
att de kramas jättelänge
eller bara ger en liten puss utan att fråga en massa
att jag överlevde, och att jag kommer att överleva
det är det som räknas
världens bästa
du rör min kind så jag förstår att det bara är timmar tills du går
När den extrema mättheten efter Hornstull Strands gigantiska frukost buffe -med bland annat gudomliga majskolvar, sallader, nybakat bröd och våfflor i mängder som avnjöts med finfina tjejer imorse- sjunkit undan insåg jag att imorgon börjar skolan igen. Magklump. Den obegränsade friheten är till slut över. Klumpen vidgades till flerdubbel storlek då jag insåg att nu är det bara en vecka kvar, en ända, sju små dagar, tills planet lyfter och jag stannar här. Olle är ju söt iallafall
puss
YOU FUCK YOU
KOMMENTARENA RÅ???!?!?!??!?!?1 VA 17 TOG DOM VÄGEN?!?!???? SKÄRPNING HÖRRNI PUSS
Jag behöver en hamster.
här har jag förmycket tid att tänka, sakna längta
Igår torkade jag barnsliga hemlängtantårar på min gammelrosa stickning. Kände dock att jag växte till tonåring då ett litet texmedelande under natten, få sova tills man vaknar och sitta framför datorn hur länge man vill gjorde mig genomlycklig. Framförallt då jag inte fått göra något utav de två sistnämda på hela sommaren och då medelandet kom ifrån någon jag saknar så att jag inte kan somna.
Imorgon kommer Rebecca och då äntligenäntligen är det lite mer äventyr i vardagen igen, inte bara RitaStickaÄtaVaratillgjorttrevligMålanaglarLäsaSakna. Jag har sällan längtat så mycket till något!!!
Imorgon kommer Rebecca och då äntligenäntligen är det lite mer äventyr i vardagen igen, inte bara RitaStickaÄtaVaratillgjorttrevligMålanaglarLäsaSakna. Jag har sällan längtat så mycket till något!!!
viskat i en nittosäng
-jag orkar inte med det här
-med vad då?
-att jag håller på att bli så himla förälskad i dig sen så åker du iväg
-men så får du ju inte säga
-det får jag visst säga, det är ju sant!
-men det är så sorligt
jag skulle vara så jävla snygg som kille
fem jävla veckor
hångla i tvättstugor är underskattat
