-

I helgen var jag på en gård med kyrkan. Att äntligen andas och lämna allt en stund var hemskt lägligt. Igår sov jag hos min fina mormor. Lax, hundvaktande och lite sällskap var på schemat och det passade perfekt. Allt detta må låta hur trist som helst men just nu känns det som om jag inte kan andas. Varje morgon trycker det som 17 över bröstet och jag måste använda hur mycket kraft som helst för att komma ur sängen. Jag gråter hysteriskt över ingenting och mina nerver och stubin är nere på noll. Det knöligaste är att jag inte har det värre än någon annan och inte borde få känna så.

Idag fick jag ett jobb och mamma fyllde ett år till. Jag kände mig som blondinbella då jag tog en taxi från jobbet till resaturangen på östermalm och fick ringa pappa för att be honom komma ut och betala. Yes.